Tack för att du seglat in på vår hemsida! Du är hjärtligt välkommen. I fortsättningen är det meningen att jag förhoppningsvis varje månad ska skriva ett litet meddelande till dej. Det här är det första.

Efter en del experimenterande på Atlantis hemsida (Atlantis är mitt skivbolag) kunde jag 1997 publicera min första bok på Internet. Den heter "Det sicilianska sigillet" och innehåller olika poetiska betraktelser om förbundsarken och den heliga Graal. Det är en poetisk bok. Allt jag skrivit är poesi. Men vad är poesi?

Jag gjorde på eget bevåg min första LP 1971. Sedan dess har det blivit 12 LP/CD. År 1987 kunde jag med hjälp av Lars Ermalm och Atlantis ge ut mina samlade sånger under titeln "Brända skepp. Samlade verk 1965-1987."

År 1991 gav den modige Karl Hägglund ut min andra bok, en poetisk prosabok med titeln "Magnum Opus". Sedan dröjde det till 1997 innan min tredje bok "Det sicilianska sigillet" kunde ges ut på Atlantis hemsida.

Men det fanns egentligen inte någon som hade tid att ägna sig åt sidan. År 1999 fick jag oväntad hjälp av Daniel, Jenny och Andreas, och de har gjort den sajt där du just nu befinner dig. Här finns mina sångtexter, mina böcker, blandade karameller och en mejladdress. Här kom 1999 min fjärde bok, som heter "Genomträngningen", en romanliknande historia, och år 2000 "Den förbjudna boken", som handlar om Nostradamus tredimensionella poesi.

Min förhoppning är att jag åtminstone de närmaste fem åren ska ge ut en ny bok varje år. Den sannolika boken nästa år heter möjligen "Platons grotta". Men ingenting är säkert, det kan också bli en annan bok eller ingen alls. Varje månad kommer ett månadsmeddelande (kanske). Mejladressen är öppen under Daniels vakande öga. Det är inte alltid vi har tid att svara, men vi läser alla brev och du är alltid välkommen att skriva!

Vi hoppas att vår sida ska vara en liten oas i sajberrymden, en vik där vattnet är lite lugnare, och där du kan ankra en stund utan att allt är så förbannat bråttom. Det är en dag i morgon också.

"Diktaren gör sig till siare genom en långvarig, gränslös och medveten oordning i alla sina sinnen... Han kommer fram till det okända, och även om han till slut blir så sinnesrubbad att han inte förstår sina egna visioner så har han dock upplevt dem!" (Arthur Rimbaud)

För några år sedan träffade jag Daniel, Jenny och Andreas för första gången på en spelning i Birger Sjöbergs Vänersborg. Vi var ett gäng som träffades nästa dag innan mitt tåg skulle gå. Vi satte oss på ett fik eller om det var en restaurang och jag vet inte om de andra drack kaffe eller åt mat, jag var i alla fall den ende som drack starköl. Ibland gillar jag att dricka bort en hel dag, särskilt efter en spelning, inte för att det är rekommendabelt eller tjusigt, utan bara för att jag inte är tjusigare än så. Dessutom älskar jag att dricka vin i restaurangvagnen på tåg. En rullande krog är så nära paradiset en usling som jag kan komma.

När man åker runt och spelar och gör skivor och står på scenen och blir intervjuad av tidningar är det nästan alltid lite spänt att umgås med folk som uppskattar det man gör. Man delar inte varandras liv, man känner inte varandra och det finns alltid den där underliga piedestalkänslan där man känner sej utpekad som speciell eller upphöjd, och under alla förhållanden är man oftast den ende som fått publicera sej och göra skivor och låtsas vara artist, bland människor som i många fall själva önskar att de hade den möjligheten. Så det brukar kännas lite kymigt och besvärat.

Men så var det inte den där dagen i Vänersborg. Vi pratade om ditt och datt och kom av någon anledning in på Rimbaud. När Rimbaud omtalas brukar det säjas att han var en banbrytande poet som slutade skriva redan innan han var tjugo och med några korta diktsamlingar satte en ny dagordning för poesin, varpå man förvånat brukar avsluta med att han hamnade i Etiopien. Men han var också på Cypern och i Egypten och ingen tycks ha frågat sej varför, tydligen bara för att han var "tokig". I hypostylhallen i Luxortemplet i Egypten blir Jean Cocteau stående, förstummad inför upptäckten av Rimbauds namnteckning som ristats in uppe vid murens högsta topp (eftersom templet ännu inte var framgrävt kunde Rimbaud stå på marken) och nu lyser hans namn ner mot besökaren "som en solros" skriver Cocteau. "Den flammar, kunglig och lysande, stående över varje misstanke, fasansfull i sin ensamhet." Då ska man påminna sej att Cocteau var stormästare i den hemliga orden Prieuré de Sion.

År 1875 och också hösten 1877 befann sej Rimbaud i Italien. Han nämner Peloponnesos, Etna och Venedig i "Klippsprång" (Taormina?) och Antonius frestelse i "Ungdom" (tavla omtalad i Rennes-le-Château-mysteriet). En dikt heter "Venus Anadyomene", en staty som finns i muséet i Syrakusa. Den mytomspunna diktsamlingen "La Chasse Spirituelle" (den andliga jakten) är försvunnen. I min föreställningsvärld råder det ingen tvekan om att Rimbaud sökte efter den förlorade förbundsarken.

Förra året dök Daniel, Jenny och Andreas upp när Skurkarna spelade i Göteborg. De undrade varför jag inte hade någon riktig hemsida och erbjöd sej att hjälpa till. Och efter mer än ett års arbete har vi nu en fungerande sajt som vi ska jobba vidare med. Och i och med denna skrivelse som du just läst påbörjar jag mina månadsmeddelanden där jag ska skriva om ditt och datt som råkar falla in i hjärnan. Jag avslutar detta första MM med att berätta att jag äntligen har tid och möjlighet att ta itu med min nya skiva. Inspelningar har påbörjats men allt är tills vidare hemligstämplat. Planen är att ändra musikhistorien.

Välkommen till "Lugnare vatten" - Daniels, Jennys, Andreas och min hemsida. Tack för att du zoomade in oss. Du är välkommen tillbaka! May the force be with you.

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden