Sommarbilder.
En vän till mej brukade säja: "Det är ingen konst att bli lycklig. Det är bara att sänka anspråken."
Sommaren har anlänt. Det har varit ganska fint väder i över en månad eller är det två? Jag har svårt att hålla reda på dagar och veckor. Jag besöker gubbarna nere på krogen, de så kallade "hörnbjörnarna". Bosse har tyvärr drabbats av en envis höftinflammation, annars verkar alla må bra.
På måndag ska jag åka utomlands med Badol igen, det vill säja vi ska till Stockholm och se oss om. Det är omöjligt att veta vad som kan inträffa under sådana resor utomlands.
Idag har jag sett Perry Mason på TV. Det var länge sen. Han var en av de stora stjärnorna uppe i Norrland i TV:s barndom. Annars är jag ganska förtjust i Columbo, men det börjar också bli rätt mossigt vid det här laget. Det växer mossa överallt. Mission impossible.
Fotbolls-VM har börjat. Inte för att jag är särskilt intresserad men jag måste hålla lite koll så jag vet vad hörnbjörnarna snackar om. Nån heter Ljungberg har jag förstått. Han har håret färgat rött uppe på huvudet. Idag var det Danmark mot Uruguay. Danmark vann. Jag undrar vad hörnbjörnarna har att säja om det? I alla fall borde inte Senegal ha vunnit över Frankrike. Så mycket har jag förstått. Samtidigt är det franska öppna i tennis. Idag vann Agassi. Sampras är redan utslagen. Han är över trettio nu och snart en föredetting. I tennis börjar man tackla av runt trettio. Det är en märklig värld vi lever i. Folk älskar att besegra varandra. Men Sverige gjorde trots allt ett självmål mot Japan. Se där en vänlig gest av hjälpsamhet! Ett föredöme för oss alla.
Idag verkar vädret lite sämre. Solen är dold bakom moln. Sverige spelar 1-1 mot England. Tre småpojkar spelar fotboll på gräsplanen utanför mitt fönster. Solen tittar fram ur molnen.
"Kashmir stridsfråga sedan 1947. Ända sedan frigörelsen från kolonialmakten Storbritannien i augusti 1947 har Indien och Pakistan tvistat om Kashmir. Den östra och södra delen med sina nio miljoner invånare kontrolleras av Indien. I de av Pakistan kontrollerade västra och norra delarna bor det tre miljoner människor. Pakistanierna anser att Kashmir ska tillhöra dem eftersom 60 procent i området är muslimer. Konflikten har orsakat två av de tre krig som Indien och Pakistan fört med varandra, det senaste 1965. (SVT Text 2.6.02).
Jag försöker hypnotisera en fluga nere på Taj Mahal. Mauri applåderar detta djärva och delvis lyckade försök. Badol visar mej kort från Johans och min spelning. Mauri är väldigt imponerad över att jag försökte spela tablas (eftersom vi kallade oss "Två trötta tandooris"). Ändå kunde han ingenting höra eftersom han är dövstum. Mauri är ändå glad och tacksam över livet. Där har jag något att lära.
Nu fortsätter Sven Holms äventyr.
Två tomrum bildas.
- Slutligen har jag en obehaglig incident att rapportera, spinner katten Mefisto uppe på podiet.
- Heja chefen! skriker en yngre oruntinerad spoling.
Han blir genast nertystad av några mer erfarna kamrater.
- Vad tusan betyder incident? viskar förfalskerskan.
- Kan betyda lite vad som helst, viskar Holm för att inte blamera sej. Beror på sammanhanget eller så.
- Vad sjutton betyder incident? piper kassaskåpssprängaren i vänster mungipa och påminner om Humphrey Bogart.
- Svårt att säja på rak arm, piper Pierre i höger mungipa för att inte dra uppmärksamheten till sej.
Mefisto har gjort en olycksbådande konstpaus och tar ny sats.
- VI HAR TVÅ SPIONER FRÅN DEN ÖVRE VÄRLDEN MITT IBLAND OSS! dånar motorgräsklipparen.
Det blir oerhört tyst i grottan. Man skulle kunna höra en knappnål falla. Man skulle också kunna höra en silverskål falla. Till och med den spolformiga gröngölingen är tyst den här gången. Hans mer erfarna kamrater behöver därför inte ingripa.
- Den grinande vassruggen som biter på naglarna mit i grottan är inte alls någon vassrugge! säjer motorgräsklipparen med mäktig stämma från podiet. Det är i själva verket Sven Holm från Sverige, en av de mest ohyggliga detektiver som någonsin existerat!
Det susar i grottan. Det låter som om nordanvinden cirkulerade ett varv. Runt Holm bildas ett tomrum. Folk drar sej undan. Även det toviga skägget drar sej undan för att inte dra uppmärksamheten till sej.
- Det tandlösa skägget med fimpen mitt i grottan utan tandtråd är inte alls något skägg! avslöjar motorgräsklipparen. Det är istället pater Pierre, distriktspräst i Chartres med omkringliggande nejder och en obehagligt duktig amatördetektiv. Han har hittat både marmeladen och katten!
Även kring pater Pierre bildas ett tomrum.
- Lyckligtvis har deras dolska planer kunnat kvävas i sin linda, påstår en katt som plötsligt står uppe på podiet.
Motorgräsklipparen är försvunnen. Allt är tyst och stilla några fruktansvärda minuter. Frågan är om några mer fruktansvärda minuter än dessa tidigare förflutit under jordens långa utvecklingshistoria. Det skulle i så fall vara under juratiden då det hände några verkligt läskiga saker som det skulle föra för långt att komma in på här.
Alla stirrar på Holm och pater Pierre. Holm försöker se obesvärad ut. Han petar sej lite i näsan, disträ som han ofta är. Också Pierre gör sitt bästa för att verka obesvärad. Han petar sej i örat. En eller annan startar en motorgräsklippare på podiet. Den startar i första försöket. Någon katt syns inte till i sammanhanget. Ingenting typ katt kan observeras uppe på podiet.
- G R I P D O M ! brölar motorgräsklipparen.
Såväl Pierre som Holm grips med formidabel snabbhet.
Ett intressant televisionsprogram.
När man sitter instängd i en liten grotta mitt i natten djupt under katedralen i Chartres sydväst om Paris är det lätt att bli illa till mods.
Man kan börja tvivla på Holms kapacitet. Man påminner sej att han är svensk och saknar pistol. Man överväger starkt att säja upp prenumerationen på "Bovar och banditer", franska editionen. Man överväger mycket starkt att säja upp prenumerationen på "Bovar och banditer" oavsett edition. Man längtar efter sin förträffliga syster och hennes två välartade barn. Man är beredd att skaffa marmelad och grädde i fullt tillräckliga mängder trots att man själv får betala. Man är helt enkelt lite rädd.
Eller också är man till synes lugn. Men man river sej i håret. Man tuggar stundtals på naglarna. Man besvärar samtliga närvarande med ett envist grin.
I taket hänger en naken glödlampa. Allt som finns i den lilla grottan är två britsar, modell "sleepwell" (ett japanskt märke). Timmarna går. Man sover inte bra, trots det japanska märket. Man längtar så småningom efter ett av dessa hål som uppstår efter en stulen toalettstol. Man tillkallar vakten och besöker under stark bevakning närmaste hål, en i taget.
- Ofattbart! tänker Holm förbryllat. De har stulit sin egen toalettstol!
Timmarna går vidare.
- Lugn, säjer Holm.
- Lugn själv, säjer Pierre.
Även en präst kan bli lite irriterad.
Nu är klockan exakt 13.00 den 24 juni. Svagt, svagt kan man höra klockspelet i katedralen slå ett slag ovanför huvudet. Även dörren slås upp ett slag. Två gorillor, magnitud tre, kommer in.
- Följ med här, säjer en av gorillorna och petar tänderna.
Holm och Pierre följer med här. Säkrast så. Man argumenterar inte med en gorilla. Sällan eller aldrig ser man folk stå och diskutera med gorillor. Man drar sej för det. Vad man än må tycka om den saken så är det ett välkänt faktum.
Man förs genom vindlande gångar till en svindlande stor maskinhall. Där är fullt med egenartade apparater och mätinstrument. Gorillorna föser Pierre och Holm uppför en trappa och in i något kontrollrumsliknande. Där sitter doktor Mefisto i en stol och ser glad ut.
- Välkomna min herrar! säjer han.
Det låter som när en katt spinner. En mätt katt. Varken Holm eller Pierre förefaller förstå kattspråket. De tiger.
- Det återstår femtiotvå minuter och sexton sekunder tills världen är min, säjer en mätt katt medan doktor Mefisto rör på munnen och tittar på en elektronisk klocka infälld i det stora kontrollbord han har framför sej.
Katten tycks sitta på doktor Mefistos ena axel eller däromkring. Man kan emellertid inte se den. Genom en ofantlig panoramaruta har man utblick över hela maskinhallen där nedanför. En mängd universitetsutbildade skurkar av varierande magnituder sköter de olika apparaterna. Filosofie kandidater, licentiander och doktorer trängs nere på verkstadsgolvet.
- Jag tänkte att ni kanske var intresserade av maktövertagandet, fortsätter den osynliga katten på doktor Mefistos ena axel. Varsågoda och sitt!
Gorillorna trycker ner herrar Pierre och Holm i var sin modern fåtölj som påminner om två jätterussin.
- Något att dricka? undrar katten på doktor Mefistos axel.
- Mineralvatten tack, säjer Holm som nu tycks behärska kattspråket perfekt.
- Ett glas rött vin, säjer Pierre som förefaller ha tagit några högeffektiva snabblektioner i samma språk och med utmärkt resultat.
Inte den minsta brytning hos någon av herrarna. Själv tar doktor Mefisto ett litet glas Strega, den starka gula italienska likören. Han snaskar i sej syltlök ur en glasburk.
- Mina kära vänner! säjer katten. Låt oss skåla för ett framgångsrikt maktövertagande!
- Låt oss skåla för ett kapitalt misslyckande för Er del, returnerar Holm och dricker lite gott och nyttigt mineralvatten.
Pater Pierre tar en klunk järnrikt rödvin. Doktor Mefisto lapar i sej Strega och snaskar syltlök.
- Nåväl! säjer katten Mefisto och trycker ner en knapp på kontrollbordet.
En enorm bildskärm börjar flimra på ena väggen. På skärmen tonar en interiör från katedralen fram.
- Jag har låtit sätta upp några strategiskt placerade miniatyr-tevekameror i katedralens tak, säjer en fullständigt osynlig katt som krupit upp på doktor Mefistos ena axel. De är kamouflagemålade. Omöjliga att upptäcka nerifrån golvet.
Doktor Mefisto trycker in en ny knapp. Nu ser man stenen med spiken snett uppifrån. En massa ockult intresserade från när och fjärran står samlade runtomkring för att bevittna det ögonblick då solfläcken omsluter den mystiska spikens huvud. Där finns en tankeläsare från Mindre Asien. Likaså en hypnotisör från Tokyo. Vidare en grupp spiritister från Kanada. I vimlet ser man också en pendelmanipulatör från Sydafrika, två ryska schamaner samt en ficktjuv från Chartres. Ytterligare ett större antal kända och okända ockultister cirkulerar på bildskärmen.
- Klockan är nu precis 13.22.12, meddelar den osynliga katten som tycks läsa doktor Mefistos minsta tanke och därefter prata å hans vägnar. Klockan 14.00 är stunden inne mina herrar!
- Hur upptäckte Ni att vi var här? frågar Holm och sörplar mineralvatten. (Han har ett förfärligt dåligt bordsskick).
- Ha! säjer katten. Jag såg dej i katedralen när du stod och stirrade på fläcken. Jag kände igen dej på fläcken. Jag prenumererar på alla kriminalmagasin av något värde. Jag prenumererar dessutom på alla värdelösa kriminalmagasin. Jag insåg att du mycket väl kunde ha skuggat mej någonstans ifrån. Kanske hade du plockat upp min växlingsnota.
- Självklart.
- Slarvigt av mej. Men vem kunde tro att S. Holm gjorde mej den äran? Här har annars varit lugnt sedan projektet startade. Jag höll Er under uppsikt. Jag föreslog att Ni skulle ge Er av. Paris är också trevligt så här års. En världsstad för övrigt. Omtyckt bland turister.
Holm minns den hotfulla varningen på marknaden och det nertryckta dörrhandtaget.
- Ni var dum nog att inte acceptera mitt erbjudande. Istället lierade Ni Er med pater Pierre. Han har en syster med två små barn. De kommer att sakna honom. Det här har inte med marmelad att göra. Jag är ingen huskatt. Ni har ställt till det för Er och Er vän, monsieur Holm!
- Var det Ni som spelade orgel i katedralen? undrar Pierre med tillkämpat lugn och sväljer rödvin.
Doktor Mefisto ser plötsligt rörd ut.
- Åh, hörde Ni när jag spelade? Så roligt! Jag kunde inte motstå frestelsen. Jag älskar orgelmusik. Fuskar lite själv i mån av tid. Vad tyckte Ni?
- Åjovars. Für Elise.
- Det stämmer, säjer Mefisto.
- Prosit! säjer Holm.
- Beethoven, säjer Pierre. A-moll.
Holm ser förvirrad ut. Han byter samtalsämne, först som sist.
- Och toalettstolarna? säjer han. Redan sålda i tredje världen förmodar jag. Ha!
- Inga tricks, monsieur Holm! säjer katten vaksamt med lite motorgräsklippare i rösten.
- Men hur kunde Ni veta att vi fanns i stora grottan? frågar Pierre.
Doktor Mefisto smuttar Strega. Han trycker ner en knapp. På skärmen syns katedralens södra fasad. Man kan tydligt se en liten oansenlig, brunmålad och mycket sliten dörr som leder ner till kryptan under katedralen i Chartres. Mefisto trycker ner en annan knapp. Nu ser man med skrämmande tydlighet trappan som leder ner från den lilla oansenliga, brunmålade och mycket slitna dörren. (Den borde repareras, tänker Pierre.)
- Jag kan både tända och släcka ljuset härifrån, säjer katten medan doktor Mefisto trycker på en knapp.
Skärmen blir mörk.
- Men ni hade ju ficklampa, fortsätter katten. Jag kunde tydligt se er.
Mefisto trycker på nästa knapp. Nu syns brunnen utanför Saint Fulberts krypta.
- Jag kunde följa er hela vägen, säjer katten.
Doktor Mefisto däremot dricker Strega.
Fortsättning följer.
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden