Det enda jag verkligen köpt i mitt liv är böcker. Jag har exempelvis aldrig köpt grammofonskivor. Det enda jag äger är lite kläder, ett antal böcker, en reseskrivmaskin jag aldrig använder eftersom jag numera skriver på en lånad Mac, en Atari med musikprogram plus en liten synt jag fått av mitt skivbolag, en cd-spelare jag också fått av mitt skivbolag, ett antal pärmar med papper samt en billig japansk gitarr (köpt för cirka 500 kr).

Men jag har regelbundet köpt böcker och periodvis samlat på mej ett litet bibliotek, och eftersom jag flyttat mycket och kånkat mina papperskassar från den ena adressen till den andra har jag lika regelbundet gjort mej av med de böcker jag köpt, eftersom jag tröttnat på att bära runt på dom. Ibland har jag lyckats sälja en del på antikvariat.

En period la jag ner böcker i brevlådor. Eftersom jag själv jobbat på Posten visste jag hur sortering av brev gick till och tänkte mej att vetgiriga postsorterare kunde få överta böckerna, som utan address hamnade i deras händer. Det kändes bättre än att bara kasta bort dom. Jag har också medvetet "glömt" böcker på tåg eller ute på stan eller på bibliotek eller antikvariat, för att på så vis decimera mitt bibliotek, när det känts alltför betungande att släpa det runt på bussar och tåg under mina ständiga förflyttningar genom twilight zone.

När jag flyttade till Västerås 1990 hade jag i fyra års tid bott på ett tiotal tillfälliga adresser i Stockholm, och mitt bibliotek hade stegvis krymt ner till ett fåtal böcker någonstans i närheten av absoluta nollpunkten. Mina pärmar med papper hade sjunkit ihop till ett par. Men efter tio år i nuvarande bostad har jag åter byggt upp ett litet bibliotek, registrerat hos säkerhetspolisen under kategorin blandat vansinne.

Ibland ångrar jag att jag inte sparat alla de böcker jag en gång ägt. Det skulle ha varit ett besynnerligt bibliotek. But itīs gone with the wind - vilket på sätt och vis känns skönt. Att börja från scratch. Jag fasar också vid tanken på förnumstiga litteraturvetare som kunde tänkas ploga sina vägar genom ett sådant bibliotek. Under min studenttid vistades jag en del i Uppsala, och en av mina vänners bekanta var bokofil och bodde omgiven av böcker i sin lägenhet. Det var förresten via honom jag kom i kontakt med Castanedas böcker. I alla fall blev det så att denne man skulle flytta till Amerika och då tog han med sig alla sina böcker, vad jag förstår i en container som fraktades över Atlanten. Många år senare hörde jag att han flyttat tillbaka till Uppsala med sina böcker.

Så då hade alltså hans, under åren i USA med all sannolikhet kraftigt expanderande bibliotek, på nytt krossat Atlanten, kanske i två eller tre containrar vid det laget, och återvänt till Uppsala. Antagligen sitter han väl fortfarande i någon lägenhet i den gamla lärdomstaden, omgiven av sina böcker som farbror Joakim av sina pengar.

Lite kan jag avundas honom att han envist behållit sina böcker. Jag skulle väl kanske också velat sitta mitt bland alla de böcker jag en gång ägt. Mitt i Alexandrias försvunna bibliotek, och när som helst kunna dra ut en av böckerna ur en hylla för att sedan öppna den hemliga ingång till ett annat universum som varje bok är.

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden