Så har då jul och nyår passerat än en gång. Ett nytt årskretslopp börjar. Det blev inte av att jag köpte nån tomte som jag funderade på. För julstämningens skull alltså. Inga färgade glaskulor heller. Men jag fick faktiskt en julklapp av en vän så jag hängde det röda julsnöret på en bordslampa och la ut julpapperet på mitt bord som duk och kunde på det sättet åstadkomma en liten fläkt av julfridens sötma. Se där ett tips till nästa jul för alla er där ute som inte äger något varuhus.
Det har äntligen fallit en del snö. Det är kallt. På nyårsafton åt jag vegetarisk Jansson med grekisk fetaost och soltorkade tomater i olja och drack Retsina och vitt vin från Sicilien. Förrätten bestod av bröd och sallad med gröna oliver och som efterrätt vankades det plättar med varma bär. Sedan gick jag ner till den store filosofen Badol för att få några visdomsord inför det nya året. Dit kom också ett gäng hårdrockare, som tvärtemot vad man möjligen skulle kunna tro, är musikvärldens snällaste människor. Det blev en sen kväll eller snarare tidig morgon innan jag stövlade hem i vinterkylan på väg mot nästa anhalt i kosmos.
Jag måste köpa varmare långkalsonger.
Häromkvällen när jag tuggat i mej en hårdbrödmacka märkte jag att en plomb var borta. Jag måste ha tuggat loss den och svalt den. Jag borde ha varit hos tandläkaren för länge sen.
Ett nytt år har börjat.
Nu fortsätter Sven Holms äventyr.
Torsdag.
- Jag har en mycket tråkig nyhet, säjer Gustav Larsson och ser sej ödesdigert om runt frukostbordet.
Holm känner försiktigt med ena handen på sin nacke. Det känns som om en kamel har sparkat honom. Han har en bula stor som ett frukostägg och en bultande huvudvärk.
- Kassaskåpet har länsats under natten, fortsätter Gustav sin dystra och ödesmättade redogörelse. Minst femtiotusen kronor har försvunnit på ett bräde! Även brädet är försvunnet. Vad tänker Ni göra åt den saken, herr Holm? Om det nu är Ert riktiga namn, tillägger han misstänksamt. ("Vad vet vi om den här människan egentligen", tänker han).
- Var kassaskåpet uppbrutet?
- Nej.
- Vilka har nycklar?
- Ingen. Det är ett kombinationslås.
- Vilka kunde kombinationen?
- Bara jag.
- Hur mycket är klockan?
- Hur sa?
- Förlåt, säjer Holm förvirrat. Jag känner mej lite yr.
Han knackar försiktigt på ägget i nacken. Det verkar hårdkokt. Inuti sitt huvud förvarar han en rabiessmittad bulldog, fyrahundra glopperande kameler, en folkilsken tjur samt en rytande krokodil.
- Var är mitt pärlhalsband? frågar Greta.
- Var är mina aktier? morrar Sune.
- Jag har tappat mina tofflor, rapporterar Valdemar.
- Skottet i Sarajevo, säjer Astrid.
- Och vilket är Ert riktiga namn? insinuerar Gustav Larsson. Detektiv Holm, jo jag tackar jag!
- Lugn, säjer Sven Holm och tar sej för pannan. Skulle jag kunna få några magnecyl?
Han har en fruktansvärd huvudvärk.
- Otroligt! säjer Valdemar Aronsson och skakar på huvudet. Fyrahundra kameler som bortsopade från jordens yta! På ett bräde!
Det är natt i Kålroten. Alla sover. Också Holm har slumrat till i sin stol i korridoren. Han vaknar av några konstiga ljud och rusar upp. Det lyser från närmaste dörr. Holm knackar. Dörren öppnas och där står Valdemar Aronsson och tuggar fradga.
- Han har fått rabies! tänker Holm blixtsnabbt och kopplar ett judogrepp.
Aronsson ramlar i golvet med Holm över sej. En vild brottning börjar. Valdemar spottar och fräser och tuggar fradga och stirrar vildsint med blodsprängda bulldogsögon.
- Lugn, bara lugn! ropar Holm till den olycklige mannen. Om Ni bara lugnar ner Er så ska jag ringa en läkare!
- Är Ni inte riktigt klok? skriker Valdemar. Jag borstar tänderna!
- Borstar tänderna?
- Jag kunde inte sova och kom att tänka på att jag hade glömt att borsta tänderna.
- Jasså?
Holm torkar bort lite tandkrämsskum från sina byxor och kliver upp. En pinsam felbedömning. Lätt hänt i hastigheten.
- Jag är tofflorna på spåren, avslöjar han. Jag är hack i häl, försäkrar han och blinkar menande med ena ögat. Hejsan hoppsan, herr Aronsson!
Sven Holm går ner och sätter sej i salongen. Det dröjer inte länge förrän en skugga hasar förbi. Skuggan trevar sej fram till telefonen, slår ett nummer och börjar föra ett viskande samtal. Holm spetsar öronen till det yttersta men lyckas endast uppsnappa lösryckta fraser.
- ...stora pengar ...agera snabbt ...sälja vidare ...försiktighet ...fräckhet ...både tur och skicklighet ...ta tillfället i akt ...ingen misstänker något ...slå till i rätta ögonblicket ...mycket lönande ...
- Äntligen har råttfällan slagit igen! tänker Holm. Kålråttan har satt sin sista potatis! Ha!
Sven Holm vräker sej mot lampknappen som en oljad flodhäst. Salongen badar i ljus. Direktör Sune Pilsenberg står med telefonluren i handen och ser frågande ut.
- Jag ringde just min börsmäklare, berättar han. Det är mycket jobb med aktier ska jag säja! Det gäller att köpa och sälja hela tiden om det ska löna sej. Man måste agera snabbt innan ens konkurenter misstänker något. Man måste vara både försiktig och fräck, vill jag lova! Man får vara både om sej och kring sej. Inte konstigt om man får problem med magen. Vad gör Ni uppe mitt i natten, herr Holm?
- Jag hade lite känningar i ryggslutet, rapporterar Sven Holm. Det är nog omslag i vädret skulle jag tro. Skulle behöva ett omslag i nacken också.
- Försök med albyl nästa gång, föreslår Sune Pilsenberg och lägger på luren.
Fredag
Det är utomordentligt angenämt att äta frukost på ett hemtrevligt och stillsamt litet pensionat någonstans på den svenska landsbygden. Solen skiner och det är en fröjd att leva. Hönsen kacklar. En påfågel trumpetar i högan sky. En hund skäller glatt. Plumsandet från en badande flodhäst hörs från sjön. Eller om det är en gädda.
- Livet är härligt! säjer Sven Holm och häller en burk marmelad på sin nybakade morgonfranska. (Något ägg bryr han sej inte om. Det får räcka med det han har i nacken).
- Min löschtänder schtals inatt, upplyser Astrid. Nu kan jag inte ensch äta mitt frukoschtägg.
- Mitt halsband, påminner Greta.
- Mina aktier, erinrar Sune och slår en ordförandesked i ägget och förklarar därmed sammanträdet öppnat.
- Mina tofflor, tjatar Valdemar.
- Mina pengar, suckar Gustav.
- Mina tänder, klagar Astrid. När jag vaknade imorsche var löschtänderna putsch väck. Hejschan hoppschan, herr Holm!
- Har ni haft tillfälle att studera morgontidningen? undrar Holm och bläddrar.
Han läser högt:
KÅLROTSMYSTERIET EN GÅTA
HOLM FAMLAR I BLINDO
Som vi häromdagen kunde meddela våra läsare
har ett mycket dyrbart pärlhalsband stulits på
Pensionat Kålroten (se bild). Enligt vad vi erfar
har situationen nu ytterligare förvärrats. Nya
stölder har inträffat. Aktier har gått upp i rök.
Kassaskåpet har länsats. Ett hittills obekräftat
rykte gör gällande att också fyrahundra kameler
skulle ha försvunnit spårlöst tillsammans med
ett par persiska tofflor. Den av någon anledning
internationellt erkände mästerdetektiven Sven
Holm har inte lyckats kasta något ljus över det
tragiska händelseförloppet. Han står handfallen.
Han famlar i mörker. Han har kammat noll.
- Han verkar nästan dum, säjer en källa som vill
vara anonym.
- En usel och slarvigt skriven artikel, konstaterar Holm och tittar på klockan. Min buss går om en timme. Jag hinner precis packa.
- Men... säjer Frida Larsson.
- Det har varit en stimulerande tid här i Kålroten, fortsätter Holm. God mat. Bra rum. Rimliga priser. Jag känner mej utvilad. Jag har laddat batterierna. Inget går upp mot en tids vistelse på ett stillsamt pensionat.
- Men... försöker Gustav Larsson.
- Rena underverket eller två. Jag hinner precis packa.
- Ska Ni redan... stammar Frida Larsson och ser hjälplös ut.
- Jag hinner kanske redogöra för fallet i alla fall, säjer Holm och tittar på sitt armbandsur. Ni undrar väl vem som ligger bakom alla dom här stölderna? En osynlig butler? Föga sannolikt. Den vederstygglige snömannen? Mitt i sommaren? Knappast.
Han häller upp en kopp rykande hett kaffe.
- Mina misstankar riktades till en början mot en viss direktör Sune Pilsenberg, förklarar Holm och beställer en konjak till kaffet. Han påstod att han hade huvudvärk. Bah! Det tror jag vad jag vill om. Genomskinligt! Själv har jag ett helt ägg i nacken. Sedan inriktade jag spaningarna mot handelsresande Valdemar Aronsson. Han hävdade att han tänkte ta en nattmacka. Dumheter! Det är sånt som gör att man lägger på hullet. Före detta historielärarinnan Astrid Atterdag försökte slå i mej att hon läste en god bok. Snick-snack. Påven har aldrig anfallit Pearl Harbor. I varje fall inte i nästa vecka. Hur genomskinligt som helst!
Holm sörplar på sin konjak och dricker Kålrotens goda kaffe.
- Pensionatsinnehavare Gustav Larsson grep jag på bar gärning med en flaska i handen. Fröken Greta Gustavsson stod i bara nattlinnet. Hur genomskinligt som helst! Man kunde se både det ena och det andra vill jag lova. En papiljott som satt snett? Jo, jag tackar! Samma natt blev jag nerklubbad i korridoren. Medvetslös. Jag har fortfarande ett frukostägg i nacken. Det kan man kalla huvudvärk, herr Pilsenberg!
Holm masserar ägget.
- Valdemar Aronsson hade fått rabies när han borstade tänderna, fortsätter Holm. Tala om undanflykter! Sune Pilsenberg ringde sin börsmäklare mitt i natten. Fasen så troligt!
- Men vem är den skyldige? frågar Frida Larsson som försöker följa med i svängarna. Jag förstår ingenting!
- Fallet är komplicerat, medger Holm. Men lyckligtvis bestämde jag mej för att byta kalsonger imorse.
- Byta kalsonger? upprepar Greta och rodnar klädsamt och påpassligt.
- Jag brukar byta kalsonger ibland, förklarar Holm. Ibland byter jag skjorta också.
- Men vad i herrans namn har det med saken att göra? säjer Pilsenberg irriterat. Får jag påminna om att mina aktier är borta!
- I samband med att jag bytte kalsonger kunde jag lösa mysteriet, svarar Holm. Hur elementärt som helst. Jag bytte kalsonger helt enkelt. Det slutna husets gåta är löst.
- Vem bytte Ni kalschonger med? undrar Astrid Atterdag som inte följt med riktigt i resonemanget. (Hon är lite senil).
Det förtjänar kanske i det här sammanhanget att påpekas att när man numera i detektivkretsar talar om "att byta kalsonger" så menar man just att plötsligt lösa ett svårt fall. Uttrycket härrör nämligen från Sven Holms ovan nämnda och berömda snilleblixt på Pensionat Kålroten. Förr i världen talade man om den Lidnerska knäppen. Idag talar man om att byta kalsonger. När någon förhärdad brottsling av den högre skolan får höra att en eller annan kriminalkommissarie har bytt kalsonger så vet brottslingen genast att han är avslöjad in på bara skinnet. Då är det bara att lägga benen på ryggen.
- Jag har hört ryktas att kriminalkommissarie Edelsson har bytt kalsonger, säjer kanske en rutinerad bankrånare med mångårig branschvana.
- Usch så obehagligt! Fy tusan! Då sticker jag på momangen! svarar hans kamrat och springer sin väg.
Sven Holm lyfter upp en dokumentportfölj på bordet. Han öppnar locket och plockar fram ett vackert pärlhalsband som han överräcker till Greta Gustavsson.
- Varsågod Greta, säjer han vänligt. Lycka till vid filmen!
Sune Pilsenberg får en bunt aktier.
- Varsågod, säjer Holm. Hoppas nu att det ordnar sej med gasbildningen.
Dokumentportföljen innehåller också fyrahundra persiska kameler i naturlig storlek som Holm föser över till Valdemar Aronsson. Gustav Larsson (pensionatsinnehavare från trakten) får en tjock sedelbunt av den givmilde och generöse mästerdektiven som liknar en fryntlig jultomte utan skägg.
- Köp nu något nyttigt för pengarna, förmanar Sven Holm.
Astrid Atterdag får ett par bättre begagnade löständer som har sett sina bästa dagar.
Det blir tyst kring bordet.
- Men vem är den skyldige? frågar Valdemar Aronsson osäkert. Jag fattar ingenting!
Sven Holm tittar på klockan.
- Jag måste strax gå, säjer han. Har fru Larsson skrivit ut min räkning? När jag drog ut byrålådan för att plocka fram ett par kalsonger förstod jag vem den skyldige är. Hur enkelt som helst.
Det är alldeles tyst kring bordet. Man skulle kunna höra en knappnål falla. Om en säkerhetsnål, ett häftstift eller ett gem skulle falla så skulle man säkert höra även detta. Ljudet från en fallande japansk pälsfabrikant skulle väcka berättigad uppmärksamhet. En fallande flodhäst skulle väcka förvåning. När ska Holm låta täckelset falla? Alla sneglar nervöst på varandra. En av dem är en farlig och fullständigt hänsynslös brottsling som när som helst kan tänkas rycka fram en kulsprutepistol och avsluta diskussionen.
- Den skyldige är jag, säjer Sven Holm lugnt. Jag hittade allt tjuvgodset i kalsongerna. Då förstod jag vad som hade inträffat. När jag är trött och hängig och känner mej lite deprimerad går jag ofta i sömnen på nätterna. Särskilt när jag är hungrig. Den här kålrotssalladen som jag fått varje dag har inte bara haft en stor betydelse för gasfyndigheterna i det här huset. Kålrotsdieten har tydligen också gjort mej så utsvulten att jag gått i sömnen på nätterna och plockat åt mej vad jag kunnat få tag på. Det har väl gett mej någon slags omedveten psykisk tillfredställelse i mitt uthungrade tillstånd. Eftersom jag är expert på kassaskåp och lås kunde jag röra mej fritt. Säja vad man vill, fru Larsson, men Ni kan då inte laga vegetarisk mat, om jag får be! Kålrotssallad! Det är klart det blir stölder i huset. Kålrotssallad, kan tänka!
- Det må jag säja! säjer Frida Larsson. Jag ska genast gå en kurs i vegetarisk matlagning.
- Det vore nog på sin plats. Jag är ingen kanin, förklarar Holm och dricker kålrotskaffe.
- Men vem var det då som slog Er medvetslös? frågar Sune Pilsenberg som vill ha ordning och reda på torpet en gång för alla.
- Den detaljen tror jag har sin egen lilla förklaring, svarar Holm och vänder sej mot Frida Larsson. Eller hur, Frida?
Fru Larsson blir röd i ansiktet och andas tungt genom näsan.
- Det var jag som slog ner herr Holm, erkänner hon. Det var ett misstag. Jag trodde det var min man. Jag tog fel på person. Jag slog till med en kavel. En pinsam felbedömning. Lätt hänt i hastigheten. Min man försökte smita iväg till Greta.
Greta rodnar klädsamt. Gustav ser ner i bordet. Holm harklar sej.
- Hejsan hoppsan, säjer Valdemar Aronsson.
- Ett spännande fall på många sätt, konstaterar Sven Holm sammanfattningsvis. Där ser man nyttan av att byta kalsonger! Ibland kan det till och med löna sej att byta skjorta. Nu går jag upp och packar.
Sune Pilsenberg förklarar sammanträdet avslutat genom att slå en sked i bordet.
När Sven Holm ger sej iväg från pensionatet står herr och fru Larsson och alla gästerna på verandan och vinkar.
- Välkommen tillbaka, herr Holm! hojtar Frida Larsson. Då ska jag bjuda på stuvad kålrot!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
HÄR SLUTAR SVEN HOLMS ÄVENTYR.
(Men just när du tror att mardrömmen är över kan han vara tillbaka igen).
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden