En målare har börjat måla fönsterkarmarna på mitt hus. Han använder ett slags lift där han kan stå i en korg och måla. Just nu har han paus. Solen skiner. Jag har varit ner till banken i ett ärende. Jag har suttit vid min dator och skrivit in delar av Principia Poetica och nu skriver jag det jag skriver just nu. Jag har ätit havregryn och tofumjölk med lite hårdbröd i. Målaren har lämnat en radio i sin korg som spelar musik. Solen skiner. Jag planerar att raka mej och kasta sopor. Se där en dag i en jordmänniskas liv.
    När tvillingtornen i New York attackerades visades några filmade sekvenser gång på gång på tv. I en av dem såg man det andra planet flyga in i ett av tornen medan en person i sin förfäran skrek: "Jesus fucking Christ!" Men efter ett tag försvann det där utropet, uppenbarligen bortredigerat. Man kan möjligen förstå att man i USA tyckte det var opassande. Men att svensk tv gör sej skyldig till verklighetsförfalskning känns lite olustigt. Är det bara jag som lagt märke till detta?
    Idag vet jag inte vad jag ska skriva. Jag känner mej matt.
    I sommarens soliga dagar, vi gå genom ängder och hagar, på färdens problem ingen klagar, vi sjunga där vi gå, hallå, hallå! På bergets topp, vi klättrar opp, på bergets allra högsta topp, trallallalla, trallallalla, trallallallallallallalla. På färdens problem ingen klagar, vi sjunga där vi gå, hallå, hallå!
    Jag kan inte berätta roliga historier. Och inte har jag några att berätta heller. Men häromdagen mindes jag två som jag hörde eller läste nånstans i min ungdom. De äro båda mycket dåliga.
    1. En man kommer in på en bar i Vilda Västern. "Får jag en whisky innan bråket börjar" säjer han. Bartendern häller upp en whisky och mannen sveper den. "Får jag en till" säjer han. "Innan det där bråket sätter igång." Mannen sveper även den andra whiskyn och säjer: "En till, tack. Innan det där jäkla bråket börjar." Bartendern kan nu inte hålla sej utan frågar, medan han häller upp en tredje whisky: "Vad är det för bråk du pratar om?" Mannen tömmer whiskyn och svarar: "Det där jäkla bråket som alltid börjar när jag berättar att jag inte har några pengar."
    2. En man kommer in på en bar i Vilda Västern. "Har ni smålök?" frågar han. "Såna där syltlökar?" - "Javisst" svarar bartendern och plockar fram en syltlök ur en burk. Mannen stoppar in den i ena örat, går ut ur baren och rider bort över prärien. Nästa dag återkommer han och frågar: "Har ni nån syltlök?" Han får sin lök, stoppar in den i ena örat och rider bort över prärien. Nästa dag återkommer han för tredje gången, men bartendern förklarar nu att syltlöken dessvärre är slut. "Har ni oliver då?" undrar mannen. "Såna där gröna oliver?" - "Javisst" svarar bartendern och överräcker en oliv som mannen stoppar in i ena örat. Men innan han hinner gå sin väg passar bartendern på att fråga: "Säj mej, varför stoppar du in en oliv i ena örat?" - "Ja, vad fan ska jag göra?" svarar mannen. "Det fanns ju ingen syltlök."
    Se där två riktigt dåliga historier som inte ens en dåre skulle skratta åt.
    Häromdagen passerade jag en dam som pratade i mobil vid ingången till en vägtunnel. På andra sidan tunneln såg jag uppe på vägen en cyklist som också pratade i telefon. Det framgick att de pratade med varandra men inte lyckades förklara var de befann sej. Ändå befann de sej bara så där femton meter ifrän varandra. Kommunikationsproblem i det tjugoförsta århundradet.
    När jag flyttade till Västerås 1990 bodde jag i ett hus utanför vilket det stod ett stort träd. I trädet hängde en manick som liknade en halv hörlur från vilken en lång tråd ringlade sej mot trädets topp. Jag trodde länge att det var en del av något kapsejsat kommunikationssystem, kanske kortvågsradio, men insåg så småningom att det sannolikt var en elektrisk isolationsdetalj som fastnat i trädet av någon anledning. År efter år förbryllades jag av att fastighetsskötaren aldrig plockade ner den där attiraljen som vajade i sommarblåsten, slängdes runt av höststormarna, roterade i snöovädren och dansade runt i vårvindar friska.
    Så flyttade jag och nu har jag sett att trädet sågats ner. Kan här dölja sej någon form av symbolism i den lägre skolan? Kan det vara Strindbergs Makter som förvirrat ropar från en annan dimension? Eller har jag kanske drömt alltihop?
    Se där en episod i en jordmänniskas liv.  

"Bobb 1953
    från Bobb kom allting han var på samma gång mänsklig och son till en påve satt han alltid vid sina nät fast han blev allt tjockare vi som hade bröder tyckte bäst om honom den ena dan och den andra i söder visste han inte hur hans gonggong lät en dag kom ett tåg med potatisar luften svärmade av lärkor han såg ingenting kvällen kommer tidigast till sittgroparna brukade han säja kvällen bekräftade det" (Öyvind Fahlström i etern - Manipulera världen, s 106. Mellanrum och uppställningar i texten inte återgivna.)

"Much of the evidence thet supports the theory that the Great Pyramid was a power plant is the result of a malfunction of the generation process. The hydrogen in the power center (King´s Chamber) for some inexplicable reason exploded in an awesome ball of fire, and the power plant suffered a "meltdown". The King´s Chamber was affected in a disastrous way. Its walls were pushed out nearly an inch and the ceiling beams cracked." (The Giza Power Plant. Technologies of Ancient Egypt, Christopher Dunn, s 209)

"När jag nu skall berätta om min andra forskningsfärd till Holländska Nya Guinea, har jag som vid mina tidigare resor många personer att tacka." (Stenålder och grön urskog, Sten Bergman, 1955, s 7)
    "Till min utrustning har flera svenska firmor bidragit på samma generösa sätt som vid mina tidigare resor. När mörkret fallit på, har jag tänt en primuslampa och låtit min papuanske kock laga middag på ett primuskök, båda sakerna från B. A. Hjort & Co." (s 9)
    "Från Stockholm reste jag med tåg till Genua och steg där ombord på Svenska Ostasiatiska Kompaniets fartyg "Japan". På detta eleganta skepp mådde jag som en prins. Det var ett lastfartyg med ett fåtal passagerarhytter, alla utrustade med privata badrum och alla tänkbara bekvämligheter. Det fanns till och med telefon i varje hytt. Man kunde ringa till ett 20-tal nummer ombord." (s 11)
    "Vi hade primuslampan tänd, och alla papuanerna var som vanligt i gott humör, sedan de ätit sig mätta. De frågade ut mig om mitt land och hur det var där. Det var en kväll i slutet av november, då vi satt kring lägerelden. Om de skulle flyttas till mitt land i den dräkt som de nu hade, d.v.s. ett tygstycke kring livet, skulle de alla frysa ihjäl, förklarade jag. Jag berättade om snön och talade om att floder och sjöar blir hårda av kölden, så att man kan gå på dem. De tyckte det var ett förfärligt land jag kom ifrån och förstod inte hur människor kunde stå ut i ett sådant land." (s 21)
    "När en ung kapaukoman vill gifta sig, försöker han först skaffa sig kaurisnäckor genom att sälja sötpotatis, arbeta hos någon granne och genom att föda upp grisar. Men genom sådant arbete kan han aldrig få ihop mer än en bråkdel av de snäckor som behövs för att köpa en hustru. Han vet emellertid, att både faderns och moderns släkt hjälper honom med snäckorna. Om han har en syster som är giftasvuxen, gör han allt vad han kan för att uppmuntra henne att gifta sig så snart som möjligt och försöker på allt sätt medverka till att trissa upp priset på henne, ty en god del av snäckorna, som betalas för henne, skall alltid gå till hennes bröder, särskilt om dessa är ogifta." (s125)  

Nu följer det första avsnittet av min diktsamling PRINCIPIA POETICA.  

1

Lämna det välbekanta
kasta sej ut i det okända
inte veta facit
inte känna målet
främmande trakter
egenartade scenerier
folk av obekant slag
med vanor du inte känner till
seder som förefaller besynnerliga

medan du i din tur
förefaller besynnerlig i deras ögon
utanför gemenskapen  

2

Och folk kommer in
och samlas i klungor
och kommunicerar på sitt mjuka språk
och det mesta verkar utspelas i ett tomrum

folk kommer ingenstans ifrån
och går ingenstans
det är bara här de umgås några svala minuter

det är faktiskt underbart
känner mej glad på en gång
nu ska jag ha en kopp te  

3

"Jag är en albino"
säjer afrikanen
och skakar sitt svarta huvud
han visar mej flaskan
med den sällsamma vätskan
vi dricker därav var sitt litet glas
mina tänder skallrar
min buk känns något uppsvälld
det snor en karusell i mitt huvud
så slumrar jag i gräset
i ett annorlunda land
med kvällens sista sol i min nacke
jag är klädd i varma kläder
och jag svettas
nyfikna pojkar skriker och visslar
jag låtsas att jag inget hör
då kommer en beväpnad man
och sparkar mej i sidan
och tvingar mej att stiga upp
han pratar på ett konstigt språk
som jag inte förstår
jag packar min ryggsäck och går
då hejdar han mej hotfullt
och höjer sin kulsprutepistol
och säjer något obegripligt
jag tycker mej höra ordet dokument
jag visar honom passet
han mumlar och bläddrar
äntligen får jag gå min väg  

4

Vikingarna kommer
i sina kokande skepp
över en skiva hav

varje stjärna
som är värd namnet
ställer upp i en kö
längre än solens första stråle

men allt detta är betydelselöst
det enda som innefattar något väsentligt
är det som redan fläkt upp ytorna
och spritt sej över landskapets läskpapper

så när vikingarna har satt segel
innebär detta en flykt
målet är likgiltigt
och okänt
och oönskat
det flyttas hela tiden
bakom horisonten
där det hör hemma

vikingarna är inte på väg
de är på hav
och där förblir de
översköljda av saltskum
med knotiga kinder
och pupillerna sugande havsluft
och solnedgång

visst, du kan följa med
mönstra på
välkommen
din åra
ditt roder
din plats
nu lägger vi ut

vi kommer aldrig hem  

5

Det finns en mittpunkt i ditt öga
som jag ska falla rakt igenom
och ut på andra sidan  

Värdshuset  

6

Så kom jag till ett värdshus bland bergen
i den hukande förtappelsens dal

och värdshusvärdens dotter
hade moderliga bröst
och låren var kraftiga och fasta
hon spände sina senor
och jag grät i mina drömmar  

7

Jag drömmer en lång dröm
som slutar med att jag går med en flicka hem
för att ligga med henne
jag ska gå till toaletten
men släpper ut en rasande katt
som är på mej som en tokig och klöser och biter
jag pinkar också överallt i kattens rum  

8

Värdshusvärdens dotter
öppnar sej för mej
genom att
stående med ryggen mot mej
vrida hälen på höger fot utåt  

9

Två ögon har jag mot världen
ett är varmt
det andra kallt
jag blinkar sinsemellan
och hukar en gänglig gestalt

och genom en lucka i molnen
faller en giftig fågel  

10

En cigarett i gryningen är iskall för min del
stålkärv
som metall i vinterkyla
som tungan fastnar på
om man skulle slicka  

11

Jag fick en egendomlig känsla
av att helt kunna identifiera mej med svagsinta

en underlig kvinna
stapplade uppför trappan, flaxande

jag kände mej i hennes ställe
absorberad av rörelserna
inknuten i ett begränsat livsrum  

12

Ingen människa
kan i djupare mening
kritisera sej själv

det är lika omöjligt
som att lyfta sej själv i håret  

13

Så menar jag då
att egoismen ska renodlas
ner till sin motsats

du måste älska dej själv
för att kunna älska din nästa  

14

Nu är du ensam
din idiot
nu har du fått det som du ville ha det
nu är det ingen som bryr sej
och stör dej
nu är du ensam
din idiot
och nu då
vad ska du göra nu då  

15

Ensamhet
det är en slutstation
inte en början
möjligen ett uppehåll
men aldrig en början

en människa är ensam
därför att hon inte ser något annat val
eller inte orkar välja något annat
ingen människa väljer ensamheten
om hon kan välja något annat
ensamhet är en slutstation  

16

Man har väntat så länge
att väntandet blivit en livsstil
sedan
när det man väntat på
äntligen dyker upp
är det som om man till varje pris
måste hitta något fel någonstans
för att slippa lämna väntandet  

17

Om jag står med den ena foten på bryggan
och den andra på båten
då faller jag i vattnet
när båten går

om jag står med fötterna
på ömse sidor om svärdet
då klyvs jag
när svärdet höjs  

18

Utgången ur globen man är instängd i
begränsad av
finns paradoxalt nog inåt
i globens mittpunkt
inte längs globens insida

alla begränsningar är koncentriska glober
och medelpunkten är en och gemensam  

Stigmannen  

19

Stigmannen skyndar
längs lutande leder
mot grottan
där alla kamraterna väntar
i natt är den stora befrielsens natt
och alla månarna lyser
nu ska det ske
efter mognade planer
det som är avsikten med hans liv
stigmannen skrattar
och musklerna hårdnar
senorna spänns
och lungorna pumpar
stigmannen skrattar
han ylar mot månen
i natt är den stora befrielsens natt
och månen spricker
och faller mot jorden
i skimrande flagor
men många är månarna
hundra och tusen
stigmannen kliver i grottan in
kamraterna ropar
och skramlar med vapnen
i natt är den stora befrielsens natt
ut över hedarna
in under träden
nedåt längs bergen
sakta längs floderna
glider de gröna stigmännen fram
de ropar och sjunger
de skrattar mot natten
de tuggar på nötter
och springer mot dagen
de minns
vad andra för längesen glömt
alla försakelser
svikna förhoppningar
slitet i stenbrottet
hettan och bullret
tyngden av släggan
uppgivenheten
allt det förbannade hemska som hänt

nu har det förflutna hunnit ifatt
i natt är den stora befrielsens natt  

20

Jag ångrar ingenting
för allt är erfarenhet

och erfarenhet är nog det enda
av bestående värde
som existerar i denna värld  

21

Och vi som lever genom andra
istället för att leva själva

vi som skaffar oss hjältar och idoler
istället för att kämpa själva

låt oss bli våra egna idoler
och inte nöja oss med något mindre
utan unna oss egna liv  

22

Det är kusligt detta
att när folk börjar relatera till varandra
då är avsikten den att binda varandra
snarare än att befria varandra  

23

Vårt raseri är förfärligt
i alla dessa år har vi lurats
inte ens kraften att kämpa emot
har vi fått behålla

ju mer ni förstärker fördämningarna
ju mer kraft samlas bakom dem
ju större blir förödelsen
när fördämningarna äntligen brister

när sanningen äntligen bryter fram
ska den förgöra allt i sin väg  

24

Den levande människan
är den som ständigt protesterar
revolterar
ifrågasätter

den accepterande människan
är döende

 
(Diktsamlingen Principia Poetica fortsätter i nästa Månadsmeddelande)

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden