Hörnbjörnarna hyr en buss och åker iväg mot Solvalla. Medhavd öl och whisky sprider genast en behaglig låt vara konstgjord stämning i bussen. Några spelar kille, ett lokalt kortspel av mystiskt ursprung med 42 speciella kort som inte alls liknar vanliga spelkort. Vad vet jag om detta spel som inte är född och uppväxt i dessa exotiska trakter? Det uttalas i alla fall som tjille. Kille är ett obegripligt spel som verkar vara en form av mental yoga. Om man stör någon som spelar kille får man en reaktion som påminner om att väcka en sömngångare. Tester har visat att en killespelare med hjälp av ett slags mental dykarklocka kan sänka sej ner till så djupa medvetandenivåer att kundalini-meditation från Tibet är som en nysning i sammanhanget. Då förstår ni. Det är kusligt att se fyra killespelare tillsammans gå in i dessa okända andliga dimensioner varifrån så många aldrig återvänder. De försvinner i en hypnotisk spegelvärld för att aldrig mer höras av. Det är som att bevittna en själslig kärnvapen-implosion. Det är som att uppnå nirvana. Andra hörnbjörnar fördjupar sej i travprogram. Även de går i trance. S pekar genast ut en serie tänkbara hästar. Han och jag och L ska spela en V-femma. S har som vanligt koll på läget. Andra hörnbjörnar stirrar ut i tomrummet eller för filosofiska samtal med sej själva eller varandra för att finna Sanningen. Kort sagt, allt är i stort sett som vanligt förutom att vi sitter på en mobil istället för på en stationär krog. När vi kommer fram till Solvalla går vi ut på stallbacken och pratar med en hästtränare. Han ger oss flera stalltips varav samtliga senare visar sej vara totalt felaktiga. En intressant, givande och lärorik upplevelse. Överallt ser vi hästar upptagna av varierande aktiviter. Stig H Johansson kör förbi i full fart. Vi går upp i restaurangen och börjar genast spela som galna hundar. Som rabiessmittade fåglar. Speldjävulen rasar som en tornado. Som ett datavirus från Inre Mongoliet. Vi befinner oss i själva speldjävulens slott i Transsylvanien. Vissa av oss satsar upp till tjugo kronor på en enda häst. Otroligt. Mest spenderar vi dock i baren där det är vinst varje gång. Dock kostar ett glas vin 69 kronor. Hutlöst. Strunt i det. Vissa hästar ligger i vinnarhålet. Andra går i dödens eller tredje invändigt. Ett stort gäng hästar rundar korvkiosken och kommer från alla håll och ser ut som en rund miljon. En av hörnbjörnarna, en viss B, hävdar att han var den förste som använde uttrycket "en rund miljon" när han på den tiden arbetade vid radiosporten. Allt är möjligt. Då ska man veta att B aldrig ljuger. I varje fall aldrig i vinnarhålet. Han har jobbat som travexpert i över fyrtio år eller så. Han är legendarisk. Han är en hörnbjörn. Andra fortsätter att spela kille. De bryr sej inte om de perifera aktiviteter som äger rum nere på travbanan. De lever i sin egen värld långt bortom händelsehorisonten. Snart är vi tillbaka i bussen på väg hem. Det som ägt rum verkar nu vara en förvirrad dröm. S har av misstag ätit korv med vitlök. En bratwurst. S hatar vitlök. Han är grön i ansiktet och går på toaletten och spyr upp den förbannade korven som åkt hiss upp och ner genom halsen under hela bussresan. "Där fick korvjäveln vad den tålde" säjer han belåtet. Snart har han återtagit sin friska ansiktsfärg. "Det är så dom ska tas" säjer S som råkade köpa fel korv i hastigheten. Det är lätt gjort när speldjävulen sluppit lös i allt sitt raseri och man befinner sej mitt i en transsylvansk tornado. De fyra killespelarna plockar febrilt med korten. Även de har gripits av speldjävulen. De kommer säkert att spela hela natten, glömska av tid och rum. Einsteins relativitetsteori är som bortsopad från jordens yta. Den gäller inte längre. Killespelarna lever i en absolut värld, i en evighetsdimension, fjärran från den fysiska världens bojor. När vi kliver av i Västerås är vi plötsligt tillbaka i verkligheten. Allt var en dröm. Eller kanske en tillfällig infektion av ett fågelvirus. Vi stapplar in på vårt gamla stamställe. Här är allt som vanligt. En förlorad dröm.

Hörnbjörnarnas Underättelsetjänst (HU) har vaskat fram lite uppgifter om det sägenomspunna och sällsamma killespelet:

"Kille is a very old Swedish card game, played with a special deck of cards. Its origins go back to 17th century Italy, and the game Cuccu. The deck then had 38 cards. Around the turn of the century 1700 it passed the Alps and on its way northwards the game took on several different guises, like Hexenspiel ("the Witch game") and Vogelspiel (The Bird game"). On the way the number of cards changed and when it reached Denmark it had 42 cards and the game was called Gniao, like the miaowing of a cat, later developed into Gnav. In Sweden, where it was mentioned for the first time in 1741, it first got the name Cambio (also spelled campio, camphio, camfio or kamfio) which is the Italian word for exchange. The name Kille showed up in 1833 and around 1850 it had become the common denomination of the game. It is probably a distortion of the word Harlequin, and is also used for that specific card in the deck."

"No one knows for certain about the origins of the pictures of the cards, although there are theories that they derive from certain cards in the Italian Tarocchi deck. In his book "Spelkort" ('Playing-cards'), published in connection with a playing-card exhibition at Nordiska museet in Stockholm in 1959, John Bernström mentions such a theory, which is, although seemingly farfetched, nevertheless interesting."

Jag undrar om tarocchi kan vara ett annat namn för, eller en variant av, den berömda tarok -leken med okänt ursprung som idag används som spådomskort. En intressant koppling i så fall. Ingen vet hur, när, var eller varför tarok-korten uppkom. Man vet inte ens om lekens två delar, Arcana Major och Arcana Minor, alltid har utgjort en sammanhängande lek eller om de har varit två olika uppsättningar som senare har sammanfogats till en. Den äldsta kända tarok-leken påstås ha tillhört Karl VI av Frankrike och vara framställd 1392 av målaren Jacquenin Gringoneur. Sjutton av dessa kort är bevarade och finns i Bibliothèque Nationale i Paris. Tarok är möjligen föregångaren till våra dagars spelkort. Jag har själv sett människor använda tarok-leken som spelkort på Sicilien. För ockultister är tarok ett komplett symboliskt system, som är en nyckel till alla hemligheter rörande människans sanna natur, universum och Gud. Teorierna om kortens ursprung har varit mångahanda. Somliga tror att de har kommit från Kina eller Indien och förts över till Europa av zigenare. Andra anser att de har konstruerats vid en sammankomst av kabbalistiska mästare år 1200. En annan teori framlades 1781 av Antoine Court de Gébelin, arkeolog, frimurare och ockultist. Han ansåg att zigenarnas spåkort var resterna av en gammal egyptisk visdomsbok, Thoths bok, som med två heltäckande formler skulle kunna inviga människan i alla existerande hemligheter. Boken skulle alltså vara nyckeln till den gamla världens ockulta krafter. En annan skildring av tarokens egyptiska ursprung berättar att lärda från alla världens hörn samlades i dåtidens intellektuella centrum, staden Fez (efter branden i Alexandrias stora bibliotek år 646), och för att skapa en gemensam grundlag sammanställde de en bok som i symbolisk form innehöll summan av deras vetande. Nyckeln till boken fördes vidare muntligt, från en invigd till nästa, från generation till generation. För att boken inte skulle gå förlorad och dess hemligheter inte röjas för utomstående överfördes innehållet till korten, som kunde användas som vanliga spelkort av dem som inte var invigda i den verkliga innebörden. Ytterligare en teori går ut från det förhållandet att medeltidens lärda hade mycket begränsad tillgång till källor om sina vetenskaper, därför att böcker bara förekom som kostbara handskrivna manuskript. På den tiden var det därför ett absolut krav på en intellektuell att han skulle kunna minnas det han hade lärt sej. Man utvecklade därför minnessystem där en bildserie (som till exempel tarok-korten) kunde hjälpa den lärde att ta fram sitt vetande. En teori som jag själv föreslagit är att tarok-korten skapades av tempelriddarorden. Förkylningen tillbaka. Art Fair konstmässa i Älvsjö. Fullt med konst inklusive en skrattande orkester. Bekanta från förr dök upp i vimlet. Fader tid.

"One fine summer morning in 1884, the Calais train was about to leave Paris. Beside it on the platform stood a tall thin young man, with a head of thick black hair parted in the centre. His fashionable moustache only partly hid the nervous movements of his lips as he searched through the pockets of his suit with the urgency of somebody who has lost his wallet. He had, in fact, lost more than his wallet: all his luggage, including his small remaining savings and the ticket to New York he had only just been able to afford, had been stolen… He closed his eyes in despair and, fortunately being blessed with a perfect photographic memory, saw the number of the steamer ticket in his mind's eye… On the long journey to the coast, he had plenty of time to check his memory for all the details of his missing ticket. The man with this remarkable memory was a twenty-eight-year-old Serb by the name of Nikola Tesla… Taking stock of his situation once again, he searched through his pockets. There were a few coins, a handkerchief, some poems and articles he had written, a neatly tied package of calculations relating to solutions of an unsolvable integral, a rough plan for a novel type of flying machine, and a letter."

"Everybody knows that Thomas Edison devised electric light, that Guglielmo Marconi thought up radio and George Westinghouse built the world's first hydro-electric power station. Everyone knows the 'facts', but they are wrong. One man alone dreamt up these things: Nikola Tesla, a Serbian-American scientist, who also invented inter alia the fluorescent light, seismology and a worldwide data communication network which prefigured the internet. He is without doubt this century's greatest unsung scientific hero."

(Citat från: The Man Who Invented the Twentieth Century. Nikola Tesla, Forgotten Genius of Electricity, Robert Lomas.)

 
Nu fortsätter diktsamlingen Principia Poetica.
 
 
 
 
 
stående på stranden
till den oändliga och eviga Oceanen
inväntar alkemisten
med frid och glädje
den kosmiska människans födelse

ur vinterdvalans grotta
stiger den kosmiska människan

planetens transmutation fortskrider oavbrutet
mänskligheten rasar vidare
mot allt högre former av fulländning

med allt mer accelererande fart närmar vi oss guldåldern
vi befinner oss inuti ett väldigt filosofiskt ägg
som håller på att kläckas
vi kokar i en bubblande gryta hos en gigantisk alkemist
reaktionen håller just på att avstanna
innehållet i grytan håller på att förvandlas
till renaste guld

genomträngningens faktum
från det kosmiska äggets insida
bearbetar jag skalet
för att äntligen få födas

den hemlige agenten
mjukar upp sina leder
han dyker som en magnetnål genom stormbyarna
han välter i trehundrasextio grader
och försvinner ner i ett hål vid nordpolen

beduinerna rider tyst på sina kameler
karavanerna ringlar genom öknen som genom ett nålsöga
låt hundarna skälla
hägringarna bugar avmätt
parfymerad rökelse brinner i din boudoir
när som helst kan jag fatta eld
och brinna upp framför dina ögon
ingenting är naturligare
vi är två glödande färgfläckar som projiceras över varandra på tältduken

en ny sol börjar brinna i vårt solsystem
och förvandlas därigenom långsamt
till en politisk flykting
låt vara att tvåtusen beväpnade män
kan besegra en myra
men bara under väl definierade undantagsförhållanden
och endast om myran sätter sej till motvärn
en fernissad björn
gör alltid ett starkt intryck

på vårt museum här
har vi samlat föremål från den senaste istiden
bland annat en sten som rubbades ur sitt läge
när isen drog sej tillbaka
stenen är värderad till tretton miljoner kronor
och naturligtvis noggrant försäkrad för ett
motsvarande belopp
ett människoliv är inte mycket värt

det framlevs i elände
var och en får klara sej själv så gott det går
en uppstoppad flodhäst gör rutinmässigt ett starkt intryck
på den välvillige besökaren
på den välvillige och kulturellt intresserade besökaren
här har vi några uppstoppade människor
som hade det svårt vilket vi ser
på deras sorgsna ansiktsuttryck
samt dåligt lagade tänder
om man stoppar en krona i springan
så visar den här olycklige mannen
sitt illa skötta garnityr
får jag be er att inte röra föremålen
annat än i yttersta nödfall
och endast om de uppstoppade föremålen sätter sej
till motvärn
den mumie som ses här
konserverades för åttio tusen år sedan
men man beräknar att köttet fortfarande är fullt ätbart
tillsammans med ugnstekt potatis och vinbärsgelé
en mumie i den här storleksklassen beräknas vara tillräcklig
för en middag till bortåt hundra personer  
 
 
 
 
Diktsamlingen Principia Poetica fortsätter i nästa Månadsmeddelande.

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden