Jag skrev något förhastat i föregående månadsmeddelande om en göteborgare som jag hävdade bidragit till att tappa en mobiltelefon i ett fyllt ölglas. HU (Hörnbjörnarnas Underrättelsetjänst) har sedan dess genom obefläckade utforskningsrutiner kunnat fastställa att denne så kallade göteborgare i själva verket var en skåning. Ber så mycket om ursäkt. Rätt ska vara rätt. Fel ska vara fel. Visa mej en skåning och jag säja dej vem du är. Peka på en göteborgare och jag ska tala om hur mycket klockan är. Tala med en värmlänning och jag ska lyssna på när vinden susar. Visa mej dina sopor och ska berätta vad du heter. Hälsa på en dalmas och jag ska tvätta dina kalsonger. Magnesius berättar om en bekant som brukar ta av sej ena skon och använda den som mobiltelefon. Han tror att det kan vara en protest mot mobil-idiotin.

"As I explained to Deeds more than once during the course of our breakneck journey round Sicily in the little red couch, nobody has ever had better reasons than I for not visiting the island. I had let my visit go by default for many a year, and now with increasing age and laziness and the overriding fact - no, Fact in upper case - of Martine's death, what on earth was the point? I could surely spare myself the kind of sentimental journey which would be quite out of place and out of context? Yes or no? Deeds only shook his head and tapped out his pipe against a wall. "If you say so," he said politely, "but you seem to be enjoying it very much." (Sicilian Carousel, Lawrence Durrel.)

Har efter nyår forskat i Ortygia-hypotesen och fått fram en serie spännande samband. Skrivit ett flertal rapporter till Lasse. Procession 2 första söndagen i maj. Tydligen två per år. (Dagbok 18 februari 1996.)

"Our fellow-travellers! Oh God, what was in store for us? But the hotel to which we repaired was all right in its gloomy way, and at least there was plenty of hot water. So we repaired the damage to our beauty and then held up the bar for a calamitously expensive Scotch, feeling that it might help us to overcome the horrors in store for us. But as time wore on and the pangs of hunger began to twinge at us we moved into the ghastly white light of the long dining-room and took up an emplacement at one of the tables (the group held a strategic corner of the place to itself) marked Carousello Siciliano. Indeed wherever we went our reserved seats were thus marked. It was engaging enough, but on this first evening while we waited with impatience for our fellow-travellers to arrive (would it be rude to start?) it sounded ghoulish." (Sicilian Carousel, Lawrence Durrel.)

CC, också kallad Ismannen eller Kapten Haddock, berättar en historia som bevisar existensen av en styrande och samordnande kraft bakom universums händelse-sekvenser. Här skulle vi alltså stå inför det så länge eftersökta beviset för Guds existens. CC hade en dag av någon festlig anledning i sin förvirring tagit på sej tre stycken sockor, två på den ena foten och en på den andra. När han kom ner till krogen stötte han på en vän som också varit ute och svirat. Vännen beklagade sej för CC och berättade att han bara funnit en socka när han tog sej upp på morgonkvisten. "Det gör ingenting" förklarade CC lugnt. "Jag har tre sockor, du kan få en av mej." Även färgen stämde. "Hur menar ni nu att sannolikhetslagarna kan förklara en sådan händelse?" undrar CC och blänger runt bordet. Ingen törs säja emot honom. Guds existens är bevisad. Materialismens världsbild är krossad av några sockor. Gud bevare oss alla och konungen. CC berättar också om ett flygtrick han brukar tillämpa. Eftersom man nu kan flyga billigt för bara låt oss säja 195 kronor till exempelvis London kan man betala en biljett också för en medhavd uppblåsbar Barbara. Innan avresan fylls dockan med öl som sedan kan avnjutas under färden. "Kostnadsbesparande även det" förklarar CC lugnt för de närvarande och lätt förfärade medfilosoferna medan han tvinnar sin mustasch. Han rekommenderar dock inte att fylla Barbara med whisky. "Det kan lätt bli för mycket av det goda" säjer han. M har erbjudit honom 18.000 kronor för att raka bort den ena halvan av mustaschen. CC överväger erbjudandet. Han ställer beloppets storlek i relation till den förödmjukelse han skulle nödgas utstå och gör en filosofisk riskbedömning av situationen. Något beslut har han ännu inte kommit fram till."Jag arbetar med frågan" säjer han vid ett hastigt inkallat extramöte på Filosofernas Klubb. "Istället för att raka bort antingen den vänstra eller den högra halvan av mustaschen skulle jag kunna raka bort antingen den övre eller den undre halvan" resonerar han. "Då skulle M stå där med ändan bar" skrockar han, förtjust över sin fiffighet. CC har på senare tid fått ont i sitt vänstra knä då och då. Han upptäckte att det hände varje gång han drack öl. Därför dricker han numera bara vitt vin. En campari med soda, gin och tonic, whisky eller en kaffe med konjak kan också slinka ner. Han leker med tanken att kontakta ölindustrin och försöka utverka ett månatligt bidrag i utbyte mot att han inte berättar för någon tidning att man får ont i vänster knä av att dricka öl. Han tror sej vidare ha funnit bakgrunden till Orups låt "Det gör ont". "Orup har helt enkelt druckit för mycket öl" säjer han förnumstigt. Nobelpriset i medicin torde nu vara så gott som säkrat. En ren formalitet.

"Poesin försvinner inför nödvändigheten." (Sax Rohmer, Si-Fan Mysterierna.)

Jag sitter på en kinesisk restaurang och tittar ut genom den öppna dörren. Det finns ett hus mitt över gatan. På husets fasad framträder med stor tydlighet ett arabiskt huvud med fez och mustasch. Är detta ett omen? Eller ett resultat av alltför många vinglas? Hur mycket pengar skulle man få ifall man rakade bort den ena halvan av arabens mustasch? Och vad skulle fastighetsägaren säja? Någon berättar om en engelstalande person som köpt en tågbiljett till Venedig (Venice) på en järnvägsstation i Sverige och hamnat i Vännäs. Jag mötte en gång på ett tåg en engelsktalande man som köpt en biljett till Eslöv och hamnat i Oslo. Är också detta ett bevis på Guds existens? Är det ödesbestämt? Ödets ironi? Kvantmekanikens kollaps? Frågorna hopar sej. Törs man överhuvudtaget fråga eller försvinner man då spårlöst för att aldrig mer höras av? Lilla Mockasinen har fått ett vampyrbett på armen. Vad nu det har med saken att göra. Men var inte oroliga, Lilla M äter vegetariskt.

Jag avser fortsätta min ovana att i dessa MånadsMeddelanden publicera usla manuskript som samlat sej i tvättkorgar och byrålådor. Nästa övertramp har fått namnet GRAAL och påbörjas nästa gång. Nu har jag varnat er.

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden