"You find beauty in ordinary things. Do not lose this ability." - "You will bring sunshine into someone's life." (Från kinesiska lyckokakor)

"Then the long wait by a strange watery moonlight until an oven lid started to open in the east and the "old shield-bearer" stuck its nose over the silent sea. "There it is," said Roberto, as if he had personally arranged the matter for me. I thanked him. I reflected how lucky I was to have spent so much of my life in the Mediterranean - to have so frequently seen these incomparable dawns, to have so often had sun and moon both in the sky together." (Sicilian Carousel, Lawrence Durrell)

 
 
 
Nu fortsätter boken GRAAL.  
 
 
2.  
 
 
Tiden stod stilla.
    - Såg ni detsamma som jag? hörde jag mej själv säja.
    - Ett flygande tefat! sa Sara.
    - Det var som tusan, sa jag och kunde inte släppa blicken från den punkt på bergskrönet där det flygande föremålet försvunnit.
    Madelen och Ken sa ingenting.
    - Det var som tusan, upprepade jag mekaniskt och fixerade bergskrönet.
    Men farkosten var definitivt försvunnen och visade sej inte igen.
    Det blev tyst. Det fanns liksom inget att säja. Efter en stund började flickorna packa och vi reste oss. Ken och jag vek ihop filten och vi gick nerför sluttningen mot det ställe där vi hade parkerat bilen. Alla tänkte på sitt medan vi sakta körde hemåt.
    - Har ni sett något liknande förut? frågade jag när vi kört en bra stund.
    - Ja, faktiskt, svarade Ken. Vi tre var ute bland bergen för några veckor sedan och såg precis samma sak.
    - Egendomligt.
    - Ja. Ken såg på mej som hastigast.
    - Han döljer något för mej, tänkte jag och blundade. Högt sa jag: Vad kan det vara för något?
    - Rymdskepp kanske, sa Madelen.
    - Eller hallucinationer, föreslog Sara. Mentala hägringar.
    - Men det var så verkligt!
    - Ja, sa Ken och skrattade. Som en dröm.
    Jag kom ihåg vårt samtal föregående kväll och förstod vad han menade.
    - Så ni vill påstå att det skulle vara en ren inbillning?
    Ken suckade.
    - Jag vet inte. Det är ett intressant teoretiskt problem. Det vi är överens om att vi upplever säjer vi är verkligt. Vi kallar det objektiv verklighet. Det vi är ensamma om att uppleva kallar vi subjektivt. Men det behöver inte vara någon inbillning. Om jag är sorgsen så är det en subjektiv upplevelse, men det är lika sant som att vi fyra är överens om att vi just nu åker omkring i den här bilen. Det kanske inte finns några inbillningar? Filosofer har diskuterat det i alla tider. Finns världen överhuvudtaget? Världen kanske bara är en inbillning? Tinget i sej, vad är det? Descartes konstaterade i alla fall att han tänkte och menade att det bevisade att åtminstone han existerade. Men tänk om allt runtomkring oss är inbillning? Platon ansåg att universum är en levande varelse. Kanske också jordklotet kan drömma?
    Jag kände att jag fått nog.
    - Vilka är ni egentligen? sa jag.
    Ingen svarade. Ingen såg på mej. Jag började känna en lätt desperation.
    - Hör på, sa jag. Värdshuset är en skola. En mysterieskola. Jag har kommit hit för att studera. Ni är också elever, inte sant?
    Ken tittade på vägen framför sej. Sara höjde på ögonbrynen och log lite. Madelen masserade sitt ansikte. Men ingen sa något. Jag beslöt att satsa allt på ett kort.
    - Bartendern sa att jag inte skulle säja vad jag visste till någon annan, fortsatte jag. Men jag kan inte låtsas längre. Det är uppenbart att ni också är elever.
    Inget svar.
    - Bartendern sa igår att det kunde dröja en vecka innan jag fick en lärare, sa jag.
    - Vad han menade, sa Sara långsamt, var att det kunde ta en vecka innan du upptäckte att du hade en lärare. Men du är het på gröten.
    - Jag fattade ingenting förrän efter fjorton dagar, sa Madelen.
    - Menar ni…
    - Allright, jag erkänner, sa Ken med spelad dysterhet.
    - Vi är också elever, förklarade Sara och nickade med huvudet mot Madelen. Välkommen i klassen!
    Jag skrattade lättat.
    - Jaha, det förklarar saken. Men varför har ni inte sagt något? Varför detta hemlighetsmakeri?
    - Vi börjar alltid så, sa Ken glatt. Det är för att göra det lite mer märkvärdigt. Äsch - det är alltid bra att börja en bekantskap på lika fot, särskilt när det gäller undervisning.  
GRAAL fortsätter i nästa MånadsMeddelande 

Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden