Kverulantiska utgjutelser, del 2.
Jag har läst mycket få romaner. En gång i världen bad jag en vän som läst litteraturhistoria att rekommendera en bok. Om jag bara ska läsa en litterärt högtstående bok i hela mitt liv, vilken bok ska jag då läsa frågade jag. Min vän förklarade att det är omöjligt att utpeka en enda sådan bok. Men jag insisterade och hon valde till sist en bok av Dostojevskij, jag tror det var "Krig och fred". Jag försökte läsa den men gav upp. I uppslagsboken anges inte "Krig och fred" bland Dostojevskijs böcker, är det någon annan som skrivit den? Javisst, Tolstoj. Eller kan det ha varit "Brott och straff"? Minnet bleknar.
Jag plågades förr regelbundet av hicka och prövade alla de goda och välmenande råd som folk levererade, stå på huvudet, bli skrämd, dricka vatten framåtböjd eller vad det nu kunde vara. Till sist kom jag på en egen enkel metod som aldrig misslyckas. Sedan dess har jag inte plågats av hicka och numera är det många år sedan jag drabbades. Skulle hickan komma kan jag omedelbart stoppa den. Jag trodde i min enfald att mänskligheten skulle välkomna denna sensationella upptäckt. Så fort någon fick hicka informerade jag därför glatt om den goda nyheten att jag hade en ofelbar metod att bota den lömska åkomman. Men ingen ville lyssna utan började istället rabbla upp alla underliga metoder som aldrig fungerar, aldrig har fungerat och aldrig kommer att fungera (om dom fungerar, varför hickar folk?). Ingen ville pröva min metod eftersom dom redan visste att om man hänger upp och ner i en trapets med en groda i armhålan och sjunger "Wien, Wien nur du allein" försvinner hickan omgående. Efter fyra fem tappra försök insåg jag att ingen ville lyssna. Människorna vill hicka vidare. Dom vill inte veta av någon metod som fungerar. Så min ofelbara hickbotningsmetod kommer att dö med mej.
Varför säjer alla människor "det här landet" istället för "Sverige"? Vet dom inte att "det här landet" har ett namn? Tänk om folk skulle kalla mej den här mannen, och jag skulle prata om er som den där kvinnan eller den där människan, istället för att använda era namn? Alltså en upplysning i nådens år 2000: Vi bor i ett land som heter Sverige. Landet har, tro det eller ej, ett namn. Namnet är Sverige. På engelska Sweden. På tyska Schweden. På franska Suède. Ett namn alltså. Nämligen Sverige. Namnet är således inte, som man kanske skulle kunna tro, "det här landet". Jag förstår att det kommer som en överraskning för er allesammans. Men inte desto mindre.
Varför ska alla människor göra allting så komplicerat som möjligt? Det är faktiskt skillnad mellan att posta ett brev och bestiga Himalaya. Varför blir jag aldrig insläppt på ställen där det finns en dörrvakt? Varför finns det inte en avstängningsknapp på alla telefoner? Det är ungefär som om det inte skulle gå att släcka en lampa eller stänga en spisplatta utan att dra elsladden ur väggen. Jo, jag vet att det faktiskt går att stänga av mobilen (även om ingen tyx göra det) och att det numera äntligen finns fasta telefoner som hör och häpna har en avstängningsknapp. Men borde det inte ha varit självklart ända sedan Bell ringde det första samtalet till sej själv (där det tutade upptaget)? Hur kommer det sej att det någonsin har existerat en enda telefon och dessutom fortfarande existerar och tillverkas telefoner som saknar avstängningsknapp? Vi kan åka till månen och bygga en tunnel genom hallandsåsen och samtidigt tillverka telefoner som inte kan sättas på och stängas av. Otroligt men sant. Hur är det möjligt? Ett globalt hjärnsläpp hos konstruktörerna? Eller vadå? Först öppnade rätta svaret vinner en resa till 1876.
Det har alltid irriterat mej att folk som inte röstar betraktas som något slags brottslingar. I en demokrati ska man ha rätt att inte rösta. Det är ett lika anständigt fritt val som något annat. En soffliggare har också rätt till sin åsikt och sitt val. Man är inte en bättre demokrat för att man röstar på Kalle-Anka-partiet än om man röstar blankt eller inte röstar alls. Det är individen som fattar detta demokratiska beslut för sin egen personliga del (det är nämligen själva idén - remember?). Jag funderar på att starta ett politiskt parti med namnet "Den Gyllene Medelvägen" som ska organiseras så att maktlystnad får motvind och ödmjukhet får medvind. Många människor skryter med att de motarbetar egoism. Men när det gäller EU frodas helt osminkat en hundraprocentig nationalegoism som ingen tycks skämmas för. Allt som görs ska vara positivt för Sverige och negativt för resten av Europa. Om Sverige ska vara med i EMU så ska det vara 100% positivt för Sverige och Gud hjälpe exempelvis Spanien om det till äventyrs råkar vara till någon liten nytta för en enda stackars spanjor. Snacka om egoism! Jag planerade på sjuttiotalet en grammofonskiva som skulle bestå av olika sånger som berättade en saga. Den blev aldrig färdig, men i slutet av sagan när man skulle göra upp med en elak diktator visade det sej att han blivit en orkeslös gubbe som upplöstes i damm när man rörde honom. Kom att tänka på det apropå Milosevic och Serbien. Ibland kan man nästan känna sej profetisk.
Kan någon förresten tala om för mej om de där runda papperspluttarna som kommer ur ett hålslag har ett namn och i så fall vad? Visste ni att när tuffa grabbar i vilda västern beställer en dubbel whisky så är det bara två gånger två centiliter, alltså en fyra? Patetiskt. Inte ens en sexa alltså. I Danmark rymmer ett snapsglas fortfarande bara två centiliter och ändå kan väl knappast Danmark kallas för vilda västern. I Västerås finns världens vackraste bar, nämligen i stadskällaren. Halloween är en högtid jag hittills missat. Men jag gillar idén med en spökfest. Visserligen finns det ett inslag av häxor i påsk, men nog passar en spökfest bättre i höstrusket. I år har jag införskaffat en pumpa av keramik som jag bränner värmeljus i. Kan jag få ett poäng för tappert försök? Apropå tappra försök har jag börjat läsa Alexandriakvartetten för andra gången och har nu i alla fall nått fram till sidan 112. Alltid något. Det är väl så nära ett litterärt mästerverk jag kan komma.
Tillbaka till Övriga månadsmeddelanden