Nu fortsätter boken Graal.  
 

5.  

Arci reste sej.

   - Nu ska jag arbeta lite, sa hon.

   Hon kramade om oss alla tre i tur och ordning.

   - Lycka till med din uppgift, sa hon till mej. Kanske ses vi ännu en gång innan du reser från Shambhala.

   - Vem är Arci egentligen? frågade jag när vi hade lämnat hennes rum och strosade iväg längs korridorerna.

   - Sa vi inte det? undrade John. Hon är ordförande i rådet.

   - Så hon är stora chefen här?

   - Så kan man väl uttrycka det om man vill.

   Vi gick in i en hiss och åkte neråt.

   - Hur många invånare har ni?

   - Mer än tusen personer. Det varierar lite. Här är biblioteket.

   Vi hade kommit in i en stor och ljus lokal i olika etager. Vi slog oss ner i några fåtöljer vid ett fönster ut mot dalen.

   - Arci sa att jag kommit hit som en del av en plan?

   - Som du vet anser vi att slumpen inte existerar, sa Ajno. Slumpen är ett begrepp som den materialistiska vetenskapen har konstruerat. Men begreppet täcker ingenting som finns i verkligheten. Verkligheten är en meningsfull, planerad process. Absolut ingenting kan ske av en slump. Varje verkan har sin orsak, och varje orsak kan härledas till en levande varelses planmässiga aktivitet.

   - Det är inte så lätt att förstå vad du menar.

   - Du är van att tänka i andra termer. Först av allt måste du förstå att världen är levande. Universum är en levande organism. Galaxer och supergalaxer och så vidare är levande organismer, likaså solsystem. Det jordklot vi bor på är en levande, tänkande varelse. Varje planet är en levande varelse, liksom våra organ, celler, molekyler, atomer och så vidare.

   Jag bet på fingrarna, som jag ofta gör när jag koncentrerar mej.

   - Vi befinner oss alltså inuti en oändligt stor, levande helhet, fortsatte Ajno. Det var också Platons åsikt. Det är denna levande helhet som i religionerna kallas Gud. Alla levande varelser i universum deltar i en planerad utvecklingsprocess i samarbete med varandra och med Gud – det vill säja helheten. Därför är slumpen en illusion. Den finns inte. Den har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Allt är en plan. Universum är inget slumpartat kaos. Det är en meningsfull utvecklingsprocess. Inte ett enda dammkorn kan falla slumpmässigt. Som Arci påpekade kan själen, alltså din personlighet, aldrig dö. Du lever efter den så kallade döden vidare i tankevärlden och bygger så småningom upp en ny fysisk organism. Du återvänder till den fysiska världen som en något mer utvecklad människa. Du kan exempelvis inte bli en råtta eller en fågel. Livet och utvecklingen är en logisk process, inte ett osystematiskt hoppande hit och dit.

   - Men har vi då ingen fri vilja?

   - Självfallet. Det är klart att vi har en fri vilja. Alla levande varelser har en fri vilja. Vi är fria att göra vad vi vill inom ramen för de fysiska och psykiska naturlagarna – men vi får också stå för konsekvenserna. Allt vi gör återverkar på oss själva.

   - Karma?

   - Karma. Det är en fråga om undervisning som så småningom gör oss till fullkomliga människor.

   - Hm.

   Ajno och John skrattade glatt.

   - Ni skrattar så mycket, muttrade jag. Är ni alltid så här glada?

   - Ja, faktiskt! sa John. Men alla här är inte helt fullkomliga människor, så det finns tillfällen när man är mindre glad. Men en fullkomlig människa, som exempelvis Jesus och Buddha, är alltid mycket glad. För när man har nått den utvecklingsnivån ser man att allt, hur märkligt det än kan låta, är mycket gott.

Som det också står i Bibeln. Och när allt är mycket gott kan man inte vara annat än mycket glad.

   - Jag skulle gärna vilja återgå till det tredje världskrig som vi pratade om förut, sa jag.

   - Gärna det, svarade John. Vad vill du veta?

   - När kommer det ?

   - Det går inte att säja med säkerhet. Vi kan bara säja att det med nödvändighet måste komma med hänsyn till den situation världen befinner sej i. Men det dröjer inte länge nu. Säden börjar bli övermogen.

   - Var börjar det?

   - I Mellersta Östern.

   - På vilket sätt?

   - Förberedelserna är redan igång. Det blir ett krig med alla världens stormakter inblandade. Det blir också ett krig mellan kristna och muslimer, vilket redan Nostradamus förutspådde. Det kommer att avslutas med ett jättelikt slag vid Harmagedon.

   - Var ligger Harmagedon?

   - Det är en väldig dal som sträcker sej inåt Israel från hamnstaden Haifa.

   - Varför är kriget oundvikligt?

   - Ytterst beror det förstås på att det är en nödvändig erfarenhetsupplevelse för en ännu ofullkomlig mänsklighet. Det är verkningar av orsaker som mänskligheten själv satt igång. Man kan inte lära sej fullkomlighet utan att erfara resultatet av ofullkomliga handlingar. Visdom är kunskap om mörkret. Men den rent yttre omständigheten som gör kriget oundvikligt är det faktum att judar och palestinier gör anspråk på samma landområde.

   - Men kan de inte samsas om landet?

   - Inte på nuvarande utvecklingsnivå, nej. Det rör sej inte om ett politiskt problem utan om ett religiöst problem. Det är därför som alla politiska lösninger kommer att misslyckas. Problemet är religiöst och kan bara få en religiös lösning. Det uppkom redan på Moses tid.

   - Vad menar du?

   - Som du vet flydde judarna från Egypten under Moses ledning.

   John reste sej och plockade ner en Bibel från en hylla.

   - I femte Mosebok, kapitel 11, verserna 9 till 11, kan vi läsa om hur Gud har lovat judarna ett eget land, ”ett land som flödar av mjölk och honung, ett land där berg och dalar vattnas av himlens regn”. Judarna menar att detta land som Gud har lovat dem är Palestina. Det är denna religiösa övertygelse som skapat ett till synes olösligt problem i Mellersta Östern. Men problemet är bara olösligt om Palestina verkligen är det av Gud utlovade landet.

   - Är det inte det då?

   - Nej. Detta är en missuppfattning. Det land som utlovas åt judarna är inte Palestina utan i själva verket Kashmir. Stora delar av Israel kommer dessutom att bli havsbotten i samband med en naturkatastrof.

   Jag visste inte vad jag skulle säja.

   - Efter den babyloniska fångenskapen var det bara en liten grupp judar som återvände till Palestina, fortsatte John. Flertalet av de judiska stammarna försvinner här från historiens scen. Historikerna vet inte vart de tog vägen. Israels tio förlorade stammar förvisades från sitt hemland år 700 före Kristus av assyriska överherrar. De återvände aldrig till Palestina utan drog vidare österut mot Kashmir där de lever än idag.

   John bläddrade vidare i Bibeln.

  - I kapitel 34, vers 6, kan vi läsa att ingen vet var Moses grav finns. Det beror på att Mose inte är begravd i Palestina utan i Kashmir. När han kände att hans mission var fullföljd reste han till Kashmir där han dog. Hans grav ligger på toppen av berget Niltopp nordväst om huvudstaden Srinagar. Det utlovade landet är inte Palestina utan Kashmir.

   - Känner inte arkeologer till det här?

   - Inte än. Men det kommer att bli utgrävningar vid Moses grav i en snar framtid.

   - Det här låter helt otroligt.

   - Det förstår jag. Det har inte varit allmänt känt tidigare. Mose har visat vägen för judarna – vidare mot Kashmir där den största delen av de judiska stammarna redan bor. Judarnas Exodus är ännu inte helt avslutad. Deras ökenvandring från Egypten till det av Gud utlovade landet pågår ännu. Palestina är en anhalt på vägen till Kashmir – landet som flödar av mjölk och honung. Först där kan Israels sargade folk finna ro.

   Det blev tyst.

   - Snart är det konsert i stora salen, sa Ajno. Skulle inte det passa?

   - Utmärkt, sa John.

   - Jag kan bara instämma, sa jag.

   - Men innan jag glömmer det ska du få en telefon, sa Ajno och räckte mej en liten tingest som såg ut som ett mynt något större än en enkrona (fotnot: detta skrevs på 70-talet)

   - Är det här en telefon, utbrast jag klentroget.

   - Ja. Om du vrider ringen runt kanten till nummer ett så får du kontakt med mej. På nummer två når du John. Det är framför allt vi som har ansvaret för din vistelse i Shambhala, även om du naturligtvis är välkommen att tala med vem som helst och gå fritt vart du vill. Nummer noll betyder att telefonen är avstängd och stjärnan innebär att den är aktiverad. Om någon ringer är det bara att svara. Telefonen kan användas på andra sätt också, men det är inte aktuellt för dej.

   Ajno släppte ner telefonslanten i en ficka på min kläder. Vi lämnade biblioteket och kom via en lång sluttande gång in i en stor sal. Åtminstone femhundra personer satt i bekväma fåtöljer som var placerade i rader på ett golv som lutade ner mot ett podium där det fanns en liten orkester. Vi satte oss ner och det visade sej att vi kommit i rätt ögonblick. Konserten började och mitt sinne, som hela kvällen bombarderats med de mest häpnadväckande informationer, tog tillfället i akt att vila sej.

Tillbaka till Övriga meddelanden